Jag vet inte vart jag ska ta vägen just nu. Det står mig upp i halsen och jag vet inte riktigt hur jag klarat mig såhär länge. Jag vill gråta, skrika och bara ge upp.

Det är så otroligt mycket nu att jag inte riktigt kan fokusera på någonting.

Jag skulle jobba idag, vilket jag kom på kl 21 ikväll.

Jag hade läxa tills idag, vilket jag kom ihåg på lektionen.

Jag har prov imorgon som jag inte pluggat på.

Jag blir så besviken på mig själv men jag tröstar mig med att jag inte förträngde det med avsikt, men det hjälper inte särskilt mycket.

Och så mitt i allt detta får jag ännu mer vikt på axlarna och jag ville bara springa ut ur rummet och fly. Det var inte långt från tårarna, där och då för ingenting utåt sett. Är det bara jag som känner såhär bland alla runt om mig? Plötsligt kände jag mig väldigt ensam i det fullsatta rummet. Göm det. Glöm det.