2014 var ett år jag är glad att jag får lämna bakom mig nu. Det började bra med tillexempel den årliga Åre-resan med min familj, brännbollsyran med de bästa vännerna och så vidare men sakta blev det tyngre och jobbigare. Bland annat har gamla hjärnspöken kommit tillbaka gång på gång, jag har brottats med prestationsångest och jag har vaknat upp till saker jag tidigare bara sopat under mattan och ignorerat. Jag har inte kunnat sova, inte velat göra annat än att sova, inte lämnat mitt rum mer än nödvändigt och jag har samtidigt inte velat vara hemma. Mitt i detta har jag kanske inte gjort så smarta val, jag kanske inte har varit lika glad och sprallig som jag brukat och jag kanske inte har mått lika bra som jag visat utåt.

Det känns så konstigt att säga det högt, men det är sanningen. Jag hoppas verkligen att 2015 blir mitt år. Att 2015 blir ett år jag kan börja släppa taget. Ett år jag kan sluta bry mig så mycket om vad andra ska tycka och tro om mig, och börja bry mig mer om migoch vad jag tycker om mig själv.

Allt detta kommer inte att ske över en natt, kanske inte ens över ett år, men jag hoppas åtminstone att jag börjar tänka på detta mer.