Så nu undrar ni kanske vad jag har haft för mig nu när jag har varit borta från bloggandet.

Jag har dansat i mörkret med en drink i min hand, jag har skrattat tills jag gråtit och jag har börjat träna igen. Jag har fått somna i favoritfamnen otaliga nätter, jag har sett massvis med filmer och gått och lagt mig alldeles för sent om nätterna. Jag har börjat lära mig att släppa in nya människor fast än det är otroligt läskigt och jag har varit sådär fånigt lycklig och glad.

Jag har även gått min sista skoldag för denna termin och gjort bort 3 av 4 praktikveckor innan jullovet väntar. 

Jag har även tvingats att börja lyssna på mig själv och min kropp och jobbar därför korta dagar numera på praktiken. Det finns många små bidragande faktorer till detta men min prestationsångest är en av dom, man kan inte vara bäst på allt och det måste jag lära mig. Om man tillexmpel ska springa ett maraton kan man ju inte ligga i tätet hela tiden, man måste ju spara på sina krafter och prioritera. Precis så måste jag också börja tänka, jag kan inte satsa 100% i allt jag gör, 80% är också bra!