Som ni kanske märkt stängde jag min blogg för några veckor sedan.

Jag har haft så mycket som hänt i mitt liv just nu, mycket upp och ner gångar och tillslut kändes allt bara jobbigt. Bloggen stängde jag för att detta är en plats där man kan läsa det mesta om mig och jag kände väl undermedvetet att jag inte kunde stå för allt detta för att jag inte kände igen mig själv.

 

På dessa veckor som gått har det väl på något sätt bara gått utför och jag känner att kulmen nåddes på något sätt ihelgen.

När någon tar tag i en om axlarna, tittar på en och frågar vad man håller på med och man inte ens vet själv så vet man att man måste stanna upp.

 

Jag känner att jag inte riktigt vet vem jag är längre eller vad jag håller på med. Jag känner inte igen mig själv eller hur jag hanterat saker och ting så måste försöka hitta mig själv igen. Vem är Vanja?

Jag vet inte om det kommer hjälpa eller om jag kommer skriva så mycket här men på något sätt känns det som att jag kanske behöver skriva av mig någonstans. Att jag kanske behöver ett ställe där jag kan uttrycka hur jag känner och hur jag mår.

Jag skäms inte längre för att säga att jag inte alltid mår toppen. Jag har insett att om man hela tiden går runt med en fasad för att lura alla andra så kommer man tillslut att lura sig själv också. 

De flesta som känner mig skulle säga att jag oftast är glad och att jag nästan alltid går runt med ett leende, men jag kommer på mig själv med att fakea mitt skratt ibland. 

Vem jag än är så är det här inte jag.